Vid Smygarebäcken i Pershyttan har människor framställt järn sedan 1300-talet, troligen på samma plats som i dag. Hyttan som står där nu fick sin form 1856 – samma år som Noras järnväg öppnade – och blåstes för sista gången 1953. Sedan dess står den som den lämnades, med rostugnen, den träkolseldade masugnen och kolhuset på hyttbacken. Här kan man fortfarande se hela kedjan från gruva till järn: gruvorna, vattnet som gav kraften, kolhuset och hyttan.
Nora är en stad som berget byggde. Malmen, skogen och vattnet gav bergsmännen deras rikedom, järnet gav handeln, och handeln gav staden. Här berättar vi om bergslagen, om hyttan och gruvorna i Pershyttan, om Sveriges första normalspåriga järnväg och om hur sprängämnena i Gyttorp blev den nya tidens industri när järnets goda år var över – och om var du ser arvet i dag.
Noraskogs bergslag
Noraskog var från början namnet på en socken, känt sedan början av 1300-talet. Det som lade grunden till traktens välstånd var bergsbruket: här fanns både malm och den skog som behövdes för att göra träkol till hyttorna. Bergsmännen bröt malmen, smälte den i små hyttor och sålde järnet vidare. I skattelängden från 1540 fanns ändå bara tolv skattebetalande hushåll i Nora kyrkby.
Det var Gustav Vasa som gjorde Nora till en handelsplats. Han bestämde att bergsmännen i trakten skulle sälja sitt järn här, och att det skulle hållas marknad på lördagarna. Järnet från skogarna mötte köpmännen vid sjön, och ur handelsplatsen växte staden som fick sina privilegier 1643. Hur rutnätet, bränderna och trähusen formade stadskärnan berättar vi i Nora: trästaden som gruvorna byggde.
Pershyttan: en hel bergsmansby
Pershyttan är kulturreservat sedan 2004, på 128 hektar, och enligt kommunen Örebro läns enda kulturreservat. Byn är också riksintresse för kulturmiljövården (T 32). Det som gör den ovanlig är att helheten finns kvar: hyttan, gruvorna, vattensystemen, gårdarna och torpen.
Gruvorna
Gruvorna i Pershyttan hör till de äldsta i Bergslagen och visar flera brytningstekniker från olika sekler. I äldre tid bröts malmen genom tillmakning: man eldade mot berget tills det sprack när det svalnade. Malmbrytningen i Storgruvan upphörde 1967. Med guide kan man i säsong gå ned i Lockgruvan, till en gruvsal 40 meter under marken.
Vattnet som drev byn
Allt i Pershyttan drevs av vatten. Vattenhjul drev hyttans blåsbälgar, och stånggångar – långa rader av trästänger som förde kraften från ett vattenhjul till gruvan – pumpade upp grundvattnet ur gruvorna. Pershyttan har en av Sveriges få bevarade stånggångar. Vid bäcken gick också en kvarn och en såg, och dammar och kanaler reglerade flödet; Länsstyrelsen räknar åtta dammlägen längs Smygarebäcken. På 1900-talet leddes vattnet till ett kraftverk som producerade el.
Gårdarna och torpen
Bergsmännen bodde närmast hyttan, i herrgårdsliknande gårdar från 1700- och 1800-talen. Gruvarbetarna och kolarna bodde i små torp i byns utkanter, och längre ned längs bäcken ligger bostäder från 1800- och 1900-talen, som visar hur bergsmansbyn blev ett bruksamhälle och sedan ett bostadsområde. Många av husen och trädgårdarna är privata, och Länsstyrelsen ber besökare att visa hänsyn.
Att besöka Pershyttan
- Natur- och kulturstigen, sex kilometer, är märkt med gult; ett häfte om stigen säljs på turistbyrån.
- Guidade vandringar i byn och i Lockgruvan hålls under säsong, och grupper bokar visningar maj–september via Nora turistbyrå, tel. 0587-811 20.
- Ljudvandringen i appen Tre Trästäder är gratis.
- Hyttans Café i kuskstugorna bakom hyttan har öppet under sommarmånaderna.
- Bergslagsleden passerar byn: etapp 6 slutar och etapp 7 börjar i Pershyttan.
Järnvägen 1856
Innan järnvägen kom fraktades malm och tackjärn med häst och vagn – på vintern ofta med släde – och på sommaren måste lasten lastas om till pråmar, vilket var långsamt och besvärligt. Den 17 mars 1856 öppnade Nora–Ervalla järnväg, enligt Länsstyrelsen Sveriges första normalspåriga järnväg för person- och godstrafik, 18 kilometer lång. Med den kunde järnet från Nora och Linde bergslag gå på räls året runt.
Banan byggdes ut i etapper: 1874 till Karlskoga, 1875 sidospåret upp till Pershyttan och 1876 vidare från Karlskoga till Otterbäcken. Den blev känd för järntransporterna men fraktade också trä, olja och skrot – och Nitro Nobels sprängämnen mellan Gyttorp och Bofors i Karlskoga. På 1940-talet kom rälsbussarna, och persontrafiken blev vanlig.
Längs banan står mycket kvar. Järle station, byggd 1853–54 innan banan ens hade öppnat, anses vara Sveriges äldsta stationshus. Bron över Järleån byggdes om 1905 och är en av de sista i landet med hängande parabelfackverk. I Nora finns stationsområdet med verkstäder, lokstallar och kolhus, och stationshuset från 1900, där turistbyrån håller till. Stationsområdet ingår i riksintresset Centrala Nora (T 33).
Nedläggningen och räddningen
Persontrafiken lades ned 1966, ett år innan gruvan i Pershyttan stängde. Det sista godståget gick den 1 december 1978. Sidospåret till Pershyttan revs upp 1975 och byggdes upp igen 1988, och sträckan Gyttorp–Bredsjö togs bort 1979–80. Under 1980-talet började museiföreningen Nora Bergslags Veteran-Jernväg köra veterantåg på delar av den gamla banan. Järnvägen och dess anläggningar är byggnadsminne sedan 2006 och ägs av Stiftelsen Nora järnvägsmuseum och veteranjärnväg.
Veteranjärnvägen i dag
Föreningen kör ånglok och rälsbussar, och arbetet görs av medlemmar i avdelningar för banan, maskinerna, signalerna och trafiken, med särskilda arbetshelger. Sommaren 2026 gick ångtåg till Järle på helgerna och rälsbuss till Järle på fredagar och till Pershyttan på lördagar i juli; en tur och retur kostade 200 kronor för vuxna och 60 kronor för barn. Till banans 170 år planerade föreningen en jubileumshelg den 19–20 september 2026 med full ångtågstrafik mellan Nora och Järle, och inför jul kör den tomtetåg. Järnvägsmuseet i godsmagasinet vid stationen har öppet maj–september.
Kungen av Nora och kraschen 1879
Under 1800-talet kallades Anders Wedberg för Kungen av Nora. Parken som bär hans namn hör till en stadsplaneutvidgning från 1878 och är i dag en del av riksintresset; den kallas också Skolparken och har en lekplats med Nora som tema. Men järnets goda tider tog slut. Enligt Visit Nora erbjöds järn till nedsatt pris på Hindersmässan i Örebro i slutet av 1870-talet utan att någon ville köpa, och 1879 tvingade Stockholms Enskilda Bank delar av sonen Carl Herman Wedbergs bruk i konkurs. Många andra bruksägare och förmögna borgare hade gått i borgen, och konkurserna följde på varandra.
Gruvdriften fortsatte, framför allt i Pershyttans och Stribergs malmfält. Men den nya tidens industri kom från ett annat håll.
Gyttorp: sprängämnena och Erskines hus
År 1915 köpte Alfred Nobels Nitroglycerin AB, grundat 1864, Gyttorps Sprängämnes AB och flyttade successivt sin tillverkning från Vinterviken i Stockholm till Gyttorp. Omkring 1920 hade Nitroglycerinbolaget i Gyttorp blivit traktens dominerande industri, och 1965 fick bolaget namnet Nitro Nobel. Det största företaget i kommunen i dag verkar i samma bransch: Orica, som tillverkar sprängkapslar för civilt bruk.
För sina anställda lät bolaget bygga bostäder, och 1948–1961 växte Gyttorps centrum fram, ritat av den engelskfödde arkitekten Ralph Erskine, då relativt okänd. Radhus och trevåningshus står i vinkel mot varandra så att de bildar intima gårdar och längre gångstråk; husen vänder sig mot söder och sluter sig mot norr. På 1950-talet gav de boende husen namn – det mittersta heter Arken. Gyttorps centrum ägs av kommunen och är byggnadsminne sedan 1998, och 2002 fick det ett Europa Nostra-pris. Gyttorpskolan från 1961 är också ritad av Erskine.
Arvet runt omkring
Nora fick Europa Nostras utmärkelse 1993 för det långa arbetet med att bevara staden, industriarvet och järnvägen till Pershyttan. Länsstyrelsen räknar Nora, tillsammans med Eksjö och Hjo, till Sveriges tre bäst bevarade äldre trästäder. Ute i kommunen finns mer: Siggebohyttans bergsmansgård, vars huvudbyggnad från 1790 har fjorton rum och tre kök, och Järnboås med sin timrade kyrka från 1600-talet.
För den som bor här är arvet ingen museisal utan en del av vardagen: stigen runt hyttan en söndag, ångtåget till Järle med barnen, stationshuset när man tar bussen. Mer om friluftslivet längs leden och sjöarna finns i Friluftsliv runt Nora, och hela historien i Nora: hela guiden.
Huset vid torget
Staden som bergsmännens järn gav liv har sitt centrum vid torget, och där, på hörnet av Borgmästargatan och Kungsgatan, står Borgmästargatan 5: ett rosa putsat stenhus och två gårdshus i trä med tio lägenheter och en lokal, i kvarteret Saturnus. Att äga ett hus här är att förvalta en bit av den historia som den här texten handlar om. Läs mer om huset vid torget, eller beställ underlag och boka visning hos Erik Lejon på Lejons Mäkleri, 070-999 29 90.
